Kontakt
Lyssna

Egenkontroll, miljöbalken

En väl fungerande egenkontroll ger bra förutsättningar för att fel på utrustning och felaktig hantering upptäcks innan allvarlig skada inträffar. Egenkontrollen är också ett verktyg för att se till att verksamheten lever upp till miljöbalkens grundläggande krav på resurshushållning och hänsyn till hälsa och miljö.

Vem omfattas av krav på egenkontroll?


Du som verksamhetsutövare ska enligt miljöbalken planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga olägenheter för människors hälsa eller miljön. I ansvaret ingår en skyldighet att skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens art och omfattning för att skydda omgivningen.

Detta är ett generellt krav i miljöbalken kap 26, § 19, som gäller alla verksamheter som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön.
För tillstånds- eller anmälningspliktiga verksamheter (betecknas som A-, B- eller C-verksamhet, (i bilaga till förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd SFS 1998:899)), gäller mer preciserade krav på egenkontrollen. De kraven finns i förordning om verksamhetsutövarens egenkontroll.

För mer information rekommenderas följande material:

  • Förordningen om verksamhetsutövaren egenkontroll (SFS 1998:901)
  • Naturvårdsverkets handbok (2002:3)
  • Förordningen om miljösanktionsavgifter (SFS 1998:950)
  • Naturvårdsverkets allmänna råd om egenkontroll (NFS 2001:2)

Detta material finns i fulltext på Naturvårdsverkets hemsida, under "Lag & rätt". Där finns också möjlighet att beställa handboken och annat material.

Omfattning och anpassning


Egenkontrollen ska anpassas till verksamheten. En komplex verksamhet med en stor risk för människors hälsa eller miljön bör ha en mer omfattande egenkontroll än den som är enkel eller innebär en liten risk för miljön.

Miljösanktionsavgift


För verksamheter som är tillstånds- eller anmälningspliktiga finns bestämmelser om miljösanktionsavgift vid bristfällig egenkontroll.