Till innehållet

Luz Solano De Valladares

En gång i månaden presenterar Pedagog Härryda en intressant profil från våra verksamheter. Denna gång möter vi Luz Solano De Valladares som arbetar som specialpedagog och samordnare för elevhälsan på Skinnefjällsskolan i Mölnlycke.

Bild på Luz Solano.

Luz har arbetat nio år i kommunen varav de senaste sex åren i sin nuvarande tjänst på Skinnefjällsskolan i Mölnlycke.

Vad var det som fick dig att börja arbeta som specialpedagog och vad tycker du är det bästa med yrket idag?

- Jag hade tidigt kunskap om vilka konsekvenser en funktionsnedsättning kan ha för elevers inlärning och det kändes spännande att arbeta mer systematiskt med de frågorna. Jag valde att utbilda mig inom specialpedagogik och att arbeta i skolan, för att kunna ta tillvara både på min erfarenhet och min kunskap. Hur gör man när en elev har utmaningar i sina förmågor men samtidigt både rätt och vilja att lära? Det var en drivkraft för mig.

- Det bästa med yrket idag är att det är så kreativt. Man behöver våga prova nya vägar och det gör jag tillsammans med många kloka kollegor. Vi ställer ofta frågan: Hur gör vi för att just den här eleven ska lära sig? Det är utmanande och kräver både kreativitet och mod eftersom det sällan finns färdiga svar. Vi har vår professionella grundförståelse kring hur barn lär sig men i mötet med elever i behov av stöd behöver vi tänka nytt och det är väldigt roligt.

Härryda kommun har som ambition att skapa Sveriges bästa skola. Målbilden gäller från förskolan upp till gymnasiet. Hur tolkar du målbilden Sveriges bästa skola och hur bidrar ni till den i ert dagliga arbete?

- Jag tycker att det är en bra och inspirerande målbild och slogan. Den finns med lite omedvetet i vardagen och påverkar hur vi arbetar. För mig handlar det om att göra verklighet av styrdokumenten, att utgå från att alla elever har rätt till en meningsfull och relevant undervisning. Just ordet alla är viktigt för mig.

- Utifrån elevernas olika förutsättningar behöver vi kunna erbjuda undervisning som verkligen fungerar för dem. Det kan till exempel handla om att en elev har större eller mindre kapacitet än genomsnittseleven.

- För mig blir det Sveriges bästa skola först när skolan är relevant för varje elev. Det är där vi specialpedagoger bidrar – genom att arbeta för att undervisningen ska fungera för alla, utifrån deras behov.

Hur ser specialpedagogens roll ut här på Skinnefjällsskolan och hur samarbetar du med lärare och annan pedagogisk personal?

- Jag arbetar 50 procent som specialpedagog och 50 procent som samordnare för elevhälsan på skolan, vi har även en speciallärare här. I specialpedagogrollen möter jag elever både enskilt och i mindre grupper. Jag samarbetar nära lärarna kring extra anpassningar och särskilt stöd. Vi följer upp det vi beslutat: Har vi gjort det vi sa? Hur har det fungerat? Vilken effekt ser vi? Behöver vi justera stödet? Jag handleder också pedagoger kring olika dilemman de möter i vardagen.

- I min roll som elevhälsosamordnare arbetar jag tillsammans med rektorn på skolan med att leda och samordna elevhälsoarbetet. Jag leder elevhälsoteamets möten där flera professioner ingår – kurator, skolsköterska, psykolog, speciallärare och rektor. Tillsammans säkerställer vi att elever som riskerar att inte nå kunskapsmålen eller som inte mår bra, får rätt stöd. Arbetet sker alltid i nära samverkan med lärarna och handlar både om individstöd och om främjande arbete för alla elever.

Hur ser ett framgångsrikt samarbete mellan specialpedagog, elevhälsa och pedagoger ut i praktiken?

- Nyckeln är kontinuerlig dialog och tydlighet kring våra olika kompetenser. När vi vet vad var och en bidrar med kan vi tillsammans arbeta för att eleven ska nå både kunskapsmål och må bra.

- Sen är även en tydlig struktur och rollfördelning avgörande – hur vi arbetar hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande. Elevhälsoarbetet runt eleverna gör hela kollegiet tillsammans men vi som EHT-personal ska också bidra med perspektiv och expertis så lärarnas arbete med att erbjuda rätt stöd till varje elev underlättas.

- Specialpedagogens roll rör sig mellan flera nivåer: att främja både på grupp- och organisationsnivå, men också att förebygga och åtgärda på individnivå. När de delarna hänger ihop blir samarbetet riktigt framgångsrikt.

Vad ser du att eleverna vinner på att kunskapsområden vävs ihop?

- När man arbetar tematiskt och väver ihop olika kunskapsområden skapas det större sammanhang. Det gör att fler elever hittar in i lärandet, särskilt de som inte tar så stor plats annars i klassrummet. Det kan handla om språkliga utmaningar eller att eleven har starkare ordförråd på sitt modersmål än på svenska. I ett tematiskt arbete får eleverna fler ingångar och kan bidra med egna erfarenheter. Språkutvecklingen gynnas också, konkreta ord, skolord och ämnesspecifika ord sätts i ett sammanhang. Dessutom öppnar arbetssättet upp för fler uttrycksformer som till exempel drama, bild och rörelse. Det skapar delaktighet och fler sätt för eleven att visa sin kunskap.

Vad inspirerar dig just nu i din yrkesroll och vad vill du utveckla mer framöver hos er?

- Just nu funderar jag mycket på steget mellan förståelse och handling. Vi har ofta god kunskap om exempelvis NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) och vilka konsekvenser olika svårigheter får. Vi förstår när vi läser eller lyssnar på föreläsningar – men i vardagen uppstår det ibland ett glapp mellan att förstå och att faktiskt göra annorlunda i mötet med eleven.

- Det kräver mycket att förändra sitt arbetssätt. Därför funderar jag på hur vi kan stötta pedagoger i det steget – att bli mer nyfikna observatörer på sina elever. Att ställa sig frågan: Vad är det eleven behöver här? När man själv upptäcker behovet blir man också mer benägen att prova lösningar. Där vill jag bidra mer framöver, både som bollplank och med att ställa reflekterande frågor: Vad ser du? När fungerar det bättre? När blir det svårare?

- De samtalen sker ofta i samband med utredningar eller uppföljningar av stödinsatser. Vardagen är intensiv, men när vi avsätter tid för reflektion händer mycket. Det vill jag fortsätta utveckla.

Hur kan övergångarna till exempel från förskola till förskoleklass eller mellan olika stadier göra oss tryggare ur specialpedagogiskt perspektiv? Och hur jobbar ni?

- Tryggheten skapas genom strukturerad överlämning och det är så som vi arbetar här på skolan. Vi träffar pedagoger och pratar om elever där stödbehov identifierats. Fokus ligger på frågor som: Vad är framgångsrikt? Vad är utmanande? Den informationen dokumenteras och förs vidare till mottagande pedagoger så att stöd kan planeras redan innan eleven börjar i den nya skolan.

- Vi följer också upp övergångar i efterhand. När elever lämnar oss har vi dialog med mottagande skola efter en tid. Då får vi veta vad som fungerat, vad som missats och vad vi kan förbättra. Det utvecklar både vår dokumentation och vårt arbetssätt.

Vad ser du som specialpedagog är allra viktigast att fokusera på ur syftet att förbättra måluppfyllelsen på skolan?

- På gruppnivå handlar mycket om tydliga rutiner i skolvardagen. När eleverna vet hur man gör i klassrummet, hur man lyssnar, samarbetar med mera – då skapas trygghet och studiero vilket gynnar alla.

- För elever som riskerar att inte nå kunskapsmålen är tidig identifiering viktigt och avgörande. Vad behöver just den här eleven träna på? Sedan behöver vi skapa tid och tillfällen att öva för att det ska bli framgångsrikt.

- Tidigt samarbetet med elevens vårdnadshavare är också viktigt. Tillsammans får vi en helhetsbild kring elevens situation och kan sätta in rätt stöd i tid.

Vad är du stolt över att ni lyckas med den senaste tiden här på skolan?

- Jag är stolt över mycket i vår verksamhet, men särskilt över vår systematik kring stödinsatser. Vi har ett gemensamt dokument där vi följer vilka elever som har stöd, vilka insatser som ges och vilken effekt de har. Vi följer upp det tillsammans med pedagogerna varje termin. Det skapar trygghet och kvalitet i vårt arbete.

- Jag är också glad över att vi lyckats säkra stöd för studiehandledning på modersmål för elever som behöver det. När stödet kom på plats såg vi snabbt vilken skillnad det gjorde, både kunskapsmässigt och för elevernas självkänsla.

Vad ska du göra efter intervjun?

- Efter intervjun ska jag göra en klassrumsobservation kopplad till en utredning om särskilt stöd. Då observerar jag undervisningen och pratar med eleven för att få en helhetsbild av elevens skolsituation.

- Jag försöker vara ute i klassrummen när jag har möjlighet. Det stärker relationen med eleverna och ger mig bättre förståelse i samarbetet med lärarna.

Av: Jonas Ligården Neijmer

Samlingssida för månadens profil Länk till annan webbplats.

Kontakt

Luz Solano De Valladares, specialpedagog och samordnare för elevhälsan på Skinnefjällsskolan

Kan vi göra sidan bättre?

Lämna dina synpunkter

Ange din e-postadress om du önskar svar på din synpunkt
Senast ändrad: 2026-02-19