Språk och interkultur

När du lär ett nytt språk använder du din intuition. Du urskiljer likheter och olikheter - mönster - i det nya språket. Du analyserar, sorterar och generaliserar det du hör och ser. Du använder ditt ordningssinne, din “inre grammatik” för att organisera de nya orden och meningarna. Utöver det använder du din fantasi – genom att ställa hypoteser om det nya språket, typ tänk om det är såhär man ska säga?

Du gissar. Prövar. Kanske tyst för dig själv eller med andra. Det beror på din egen förmåga att våga producera språk men lika mycket hur omgivningen tar emot dig. För visst behöver du en mottagare, någon som vill dig väl, som inte skrattar åt dig och som förstår att det inte ännu går att förstå dig till fullo.

Varje minut i erövrandet av det nya språket kräver de här förmågorna. Det är inte småstrunt, det här med att lära sig ett nytt språk.

Språk

Vårt språk hänger samman med det vi i dagligt tal kallar kultur. Kulturbegreppet är stort och mångfacetterat och inbegriper bland annat sociala system, tankar, symboler, värderingar, traditioner och beteenden (Stier, 2009). Erövrandet av språk intimt samman med att ingå i en slags kulturell praktik men lika mycket om att skapa förståelse för andras kulturella praktik.

Vi behöver anlägga både ett inter- (mellan) och ett intra- (inom) kulturellt förhållningssätt. Skolan som social och kulturell mötesplats bär en kulturell praktik med värden som vi som arbetar i skolan har som uppdrag att förvalta och förmedla vidare till alla elever. För den nyanlända eleven innebär det att, förutom att lära språk, också behöver lära sig “allt det andra”. Men vi börjar med språket.

Språkliga aspekter – mer än bara ord

Språk är allt det som har med vår vardagliga kommunikation att göra men lika mycket med kunskapsutveckling; det vi i skolan kallar akademiskt språk, skolspråk eller ämnesspecifikt språk. Det är alltså så mycket mer än bara ord. Inbäddat i språket ligger koder, osynliga för oss som kan dem och bär dem i vårt system, men ack så komplicerade för den som är ny. Den tysta kunskapen om det vi tänker att precis alla fattar gör att vi tar så mycket för givet. Hur svårt kan det vara att gå in i ett klassrum i Sverige? Eller hur man hittar till och gör i skolrestaurangen? Vad en rast är. Varför vi har ämnen som musik eller bild. Varför elever och lärare är så jämställda i Sverige. Varför vi måste läsa om genus och jämställdhet i skolan. Allt det här pratet om alla människors lika värde. Om Solidaritet. Förståelse och tolerans för olikhet.

Svar: det kan vara och är ofta svårt för den som är ny. Det som ytterligare komplicerar bilden är att vår kommunikation handlar om så mycket mer än bara det vi säger, som blickar, kroppsspråk och mimik. Inte konstigt att det ibland blir missförstånd när du inte lärt dig så mycket nytt språk ännu. Allt det nya och obegripliga kan göra att du i värsta fall inte alls känner dig välkommen in i skolans värld.

Vad gör vi åt det?

Hur ska vi då göra? Vi har styrdokument och lagar som säger att eleverna har rätt att vara i skolan, rätt att läsa enligt läroplanen, rätt att ingå i ett sammanhang. Detta uttrycks i Skollagens paragraf fyra, syftet med utbildningen inom skolväsendet: “Utbildningen […] syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på”

Skollagen Länk till annan webbplats.

Ord = frön

Ord är som frön. Vi strör ord omkring oss, ofta utan att direkt reflektera över dem. När en nyanländ elev (eller egentligen vem som helst) möter orden, aktiveras de olika förmågorna, beskrivna ovan. Aktiveringen är som att sätta ett frö och få det att växa. Dess betydelse sker i mötet med omvärlden, som en reaktion eller i förhållande till det vi möter. Men om en människa i färd med att lära ett nytt språk inte får hjälp med att begripa, kan orden te sig så obegripliga att ingen aktivering sker.

Substantivera - använd hela ditt språk

Om vi använder ett fattigt språk, det vill säga pronomen och telegramstil (korta, innehållslösa fraser, typ kommandon) kommer inte mycket att hända i den nyanlända eleven. Men genom att substantivera språket och till det lägga vårt kroppsspråk, vår mimik och blickar, kan vi hjälpa eleven till förståelse. Det går kanske inte direkt, men förmågorna finns där och kan lockas fram. “Gå dit, ta dom, sätt dig där, gör det”. Självklara saker att säga för en elev som kan språket.

Ämnet, förkunskaper om vad man gör i ämnet och de ämnesspecifika orden för den årskursen finns redan i systemet. Men för en nyanländ elev är detta omöjligt att förstå. Istället för att hamna i aktivt läge, riskerar eleven att hamna i ett passivt läge och systemet stänger ner. Skulle vi istället använda ett språk rikt på substantiv samtidigt som vi med kropp och position visar eleven, ger vi möjlighet till begriplighet.

Orden hamnar i ett sammanhang. Förståelse är möjlig: “Res dig upp” (visa hur man ställer sig); “gå till bordet som finns vid fönstret” (gå tillsammans med eleven till bordet vid fönstret); “ta saxen, papperet och färgpennorna” (visa saxen och det övriga och att eleven ska ta upp den); sätt dig vid bänken. “Nu ska du klippa i papperet” (visa med sax och papper); “sedan ska du måla stjärnan/katten/lövet i valfri färg” (visa prototyp).

Denna avlastning av systemet för att ge eleven möjlighet att aktivera dina strödda ordfrön ger möjlighet till aktivitet, en känsla av att finnas i ett sammanhang. Eleven kan gå till handling och har dessutom hört orden; eleven kan börja jobba med sina förmågor.

Kartläggning

Kartläggningens första två steg är obligatoriska och Skolverket är ansvarig för materialet. Centrum för flerspråkigt lärande (CFL) kartlägger steg 1; tidigare skolgång, erfarenheter och intressen och steg 2, litteracitet och numeracitet.

Steg 1-kartläggningen ger värdefull information om elevens skolbakgrund, vad eleven tycker om för ämne/n och anser sig vara bra på, om eleven fått läsa skolans ämnen på ett annat språk än modersmålet, hur många språk eleven behärskar och vilka intressen och erfarenheter eleven har.

Genom att kartlägga elevens litteracitet på modersmålet, eventuellt skolspråk och andra språk, synliggörs elevernas förmågor när det gäller läsförståelse och förmåga att förstå, tolka och resonera om texters innehåll och budskap. I det här steget framkommer starkaste skolspråk; det behöver inte vara och är ofta inte samma språk som det som talas hemma. Kartläggningen har betydelse både för lärarens sätt att se eleven och för eleven i erövrandet av det nya språket.

Numeracitetsförmågan betyder ungefär “hur du kan använda dina erövrade matematiska kunskaper”. En elev kan visa god förmåga att lösa ett matematiskt problem utan egentliga kunskaper, genom att använda sin förmåga att gissa, uppskatta, bedöma rimlighet och tänka logiskt.

Skolverket uppmuntrar skolorna att även göra steg 3-kartläggning. Steg 3 finns för alla skolans ämnen. Den skiljer sig från steg 1 och 2 genom att kartläggning av kunskaperna i varje ämne görs och är en god hjälp för läraren i undervisningen av den nyanlända eleven. Denna kartläggning görs helst av undervisande lärare och gärna tillsammans med studiehandledaren.

Använd studiehandledaren

Skollagen anger också att vi i utbildningen ska ta hänsyn till barns och elevers behov, att vi ska ge stöd och stimulans så att de utvecklas och att vi ska uppväga skillnader i förutsättningarna för varje barn och elev .

Skollagen Länk till annan webbplats.

Det är här studiehandledarna kommer in i bilden. Enligt Warren (2021) behöver nyanlända elever både utveckla språket och hjälp med att förstå och tolka svenska skolas och samhällets innehåll och budskap. En studiehandledare behöver både vara duktig på allmänkunskap i skolans ämnen och ha förståelse för styrdokument och läroplaner. Warren (2021) beskriver vidare studiehandledning som en extra anpassning inom ramen för ordinarie undervisning. Lärare och studiehandledare behöver anpassa planeringen för eleven utifrån förutsättningarna.

En viktig sak i sammanhanget är att nyanlända elever ofta kommer från länder med värderingar som skiljer sig från våra förgivettagna liberala demokratiska värden. Här kan skolan och i förlängningen lärare och studiehandledare stöta på patrull. Därför är det viktigt att lärare och studiehandledare är bra på att både fånga upp och ha respekt för elevens åsikter och tankar och att förklara innehåll och budskap i undervisningsinnehållet. Detta gäller såklart alla elever men eftersom artikeln handlar om nyanlända är det dessa som fokuseras.

Intressanta och nya områden för många nyanlända elever är exempelvis allas rätt att älska den man vill. Allas rätt till religionsfrihet. Abortfrågan, sexualitet, könsidentitet, samtycke...listan är lång på fenomen eller till och med tabun. Respekt för eleven, respekt för läroplanen och svensk lag... allt detta ryms inom studiehandledningens domän. Det som är bra är att eleverna ofta är mycket nyfikna på hur värderingarna skiljer sig åt och gärna vill veta mer om etiska, moraliska och existentiella dilemman.

Stärk och lyft fram modersmålet

Modersmålets betydelse för identitetsskapande, språk- och kunskapsutveckling kan inte underskattas och idén om modersmålets betydelse för skolframgång stöds av Skolverket. Skrivningen om språk är lika i kursplanerna för ämnet modersmål som i ämnet svenska:

Rätt till modersmålsundervisning Länk till annan webbplats.

“Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts”.

Att skolan lyfter varje elevs språkliga resurser kan bidra till ett positivt klimat i klassrummet. Det behöver inte bara handla om språk utan också om hur klassrummet kan bli flerröstat (Dysthe, 1995; Musk & Wedin, red, 2010; Hajer & Meestringa, 2012; )

Flerspråkighet - brist eller resurs?

För en nyanländ elev och övriga flerspråkiga elever är det en fördel att kunna stärka modersmålet i erövrandet av det nya språket, både när det gäller vardagsspråket och det akademiska språket. Det har nyligen framkommit tankar om att flerspråkighet skapar brister i elevens språklighet, men detta är förlegad kunskap som saknar belägg. Tvärtom ger flerspråkighet synergieffekter. Exempelvis kan modersmålsläraren genom det jämförande perspektivet i kursplanen och ett tematiskt arbetssätt möjliggöra förståelse för det nya landets värderingar och traditioner hos den nyanlända eleven. Elever kan utveckla sitt flerspråkiga skrivande; skriva texter på modersmålet som sedan kan återanvändas översatta till svenska eller tvärtom, vilket bidrar till en högre kvalitet i textproduktionen. Dessutom kan den flerspråkiga eleven använda och gynnas av sina språkliga resurser utifrån läroplanens skrivningar om det internationella perspektivet - både språkligt och interkulturellt.

Modersmålsundervisningen är frivillig

Modersmålsundervisningen ingår inte i den obligatoriska timplanen utan hemmet får aktivt söka till undervisningen. Det frivilliga inslaget innebär att modersmålslärarna på CFL behöver undervisa med ett krav på hög kvalitet och attraktivitet. De arbetar tematiskt i fyra teman som täcker läsåret: litteratur/saga, värdegrund, kultur och hållbar utveckling. Genom samtal om lektionsdesign i veckovis kollegialt lärande och lektionsbesök av våra förstelärare i svenska som andraspråk är tanken att CFL successivt kommer att kvalitetshöja och förbättra modersmålsundervisningen.

Interkultur

Enligt forskning är det, beroende på ökad migration och internationaliserad kommunikation, nödvändigt att skolan och hela samhället utvecklar en interkulturell kompetens (se exempelvis Stier, 2009; Musk & Wedin, red, 2010; Bunar, red, 2015). Därför behöver undervisande lärare anlägga ett interkulturellt förhållningssätt i sin undervisning och använda arbetssätt som främjar alla elever oavsett bakgrund. Ta vara på de erfarenheter, kunskaper och intressen den nyanlända eleven har med sig - värdefulla erfarenheter som kan användas i undervisningen. Visserligen saknas kunskaper i och på det nya språket - det tar cirka 8 år att utveckla ett funktionellt skolspråk på det nya språket svenska - men nyanlända elever, särskilt äldre elever eller elever vars skolbakgrund är god behöver meningsfulla och kognitivt lagom krävande uppgifter. Genom att uppmärksamma och använda elevens intressen och erfarenheter i klassrummet erkänner vi elevens tidigare livsvärld. Eleven ges på detta sätt en självklar plats i klassrummet och undervisningen.

Tips på interkulturella förhållningssätt

• Uppmärksamma och använd elevens intressen och erfarenheter i klassrummet
• Medvetandegör för dig själv hur du tänker och tycker om eleven
• Gör eleven till subjekt – prata inte om utan med
• Undvik att dra förhastade slutsatser
• Var ömsesidig och nyfiken i mötet med eleven
• Försök förstå hur eleven ser på världen - fråga dig själv “På vilka olika sätt kan jag tolka det jag ser?”
• Uppmärksamma både likheter och skillnader mellan alla elever

Interkulturella fällor (Stier, 2009)

Ibland anlägger vi ett exotiserande sätt, det vill säga att vi är nyfikna och entusiastiska men utan att reflektera särskilt mycket. Vi fascineras kanske över elevens mat, konst eller kultur men gör egentligen inte någon mental förflyttning i riktning mot eleven. Vi kan också taktiskt utforska elevens kultur på ett strukturerat och förberett sätt, där vi lär oss om språk, vanor, ritualer och sedvänjor. Det kan vara värdefullt, även om målet då är intellektuell förståelse snarare än insikt. Tyvärr kan vi ibland hamna i en olikhetsfälla där vi riktar in oss på skillnaderna mellan våra respektive hemkulturer snarare än likheterna och värderar dessa olika. En annan vanlig fälla är tycka-synd-om-fällan där vi kanske tycker så synd om den nyanlända eleven att vi sänker kraven för mycket eller tolkar det som sker utan att ta reda på hur eleven verkligen känner eller tänker.

Det lilla mötet i den stora världen

Varje gång vi i skolan möter en nyanländ elev kan vi göra skillnad. Genom vänlighet och nyfikenhet, genom att erkänna olikheter och likheter och ser eleven som en tillgång. Genom att vi i varje möte omedvetet och omärkligt förflyttar oss i riktning mot den andre. Vi gör skillnad! Det kanske inte syns direkt, men vi sår frön. Det är hoppfullt tycker jag.

Litteratur

Bunar, N. (red) (2015). Nyanlända och lärande. Mottagande och inkludering. Författarna och Natur & Kultur

Dysthe, O. (1996). Det flerstämmiga klassrummet. Studentlitteratur

Hajer, M., Meestringa, T. (2012). Språkinriktad undervisning. En handbok. Hallgren & Fallgren

Musk, N., Wedin, Å. (red) (2010). Flerspråkighet, identitet och lärande. Studentlitteratur

Reath Warren, A. (2021). Studiehandledning på modersmålet. Teori och praktik. Studentlitteratur

Stier, J. (2009). Kulturmöten. En introduktion till interkulturella studier. Studentlitteratur

Warren, A. R. (2021). Studiehandledning på modersmålet. Teori och praktik. Anne Reath Warren & Natur och kultur

Skollagen. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skollag-2010800_sfs-2010-800)

Skolverket. https://www.skolverket.se/