Vidareutveckling och analys av kvalitet i undervisningen - VAK

Jag heter Annica Lundgren och har arbetat på Hällingsjöskolan i 3,5 år. Jag arbetar 80% som klasslärare i de yngre åldrarna och 20% som specialpedagog. Det som driver mig i yrket är mötet med eleverna, att få vara med och skapa undervisningsmiljöer där varje elev ges de bästa förutsättningarna för trygghet, lärande och utveckling.

Jag ville fördjupa min förståelse för elevers olikheter och hur vi i skolan kan anpassa undervisningen så att alla elever får möjlighet att lyckas, därav min utbildning till specialpedagog. För mig handlar specialpedagogik om att förstå elevers olika förutsättningar och att anpassa skoldagens olika krav till det. Specialpedagogik börjar i klassrummet, i mötet mellan elev, undervisning och lärmiljö. Av erfarenhet vet jag att det ofta är de små medlen som gör den stora skillnaden. Tydliga strukturer, igenkänning i undervisningen och ett lyhört bemötande är viktigt för att alla elever ska lyckas. Och kanske är det just det som gör arbetet så meningsfullt för mig, att få vara med när en elev hittar sin väg, tar ett steg framåt och faktiskt känner att ”det här klarar jag”.

VAK är en del av professionsprogrammet som startade i höstas. Professionsprogrammet är till för att ge rektorer, lärare och förskollärare möjlighet till kontinuerlig och kvalitetssäkrad kompetensutveckling under hela yrkeslivet. För att vara behörig att läsa VAK behöver man ha läst minst 30 hp efter examen, ha meriteringsnivå 1 och vara verksam som lärare eller förskollärare.

En pilotomgång med utrymme för utveckling

Då kursen gavs som en pilotomgång upplevde jag att den innehöll flera oklarheter, både för kursdeltagarna och för dem som ansvarade för kursen. Kursplanerna var fastställda, men arbetssätt, struktur och innehåll prövades och utvärderades under kursens gång. Det gjorde att vi deltagare fick en viktig roll i att påverka kursens fortsatta utformning.

Att integrera teori och praktik

En central del av VAK är att teori och praktik ska mötas och berika varandra. Kursen bygger på att deltagarna observerar, dokumenterar, analyserar och reflekterar över sin undervisning för att utveckla sin praktik. Genom upplägget fick jag möjlighet att pröva teoretiska modeller direkt i klassrummet.

Att identifiera och analysera en undervisningsutmaning

I kursmodul 1 valde jag att undersöka hur lärare i de yngre årskurserna arbetar för att synliggöra berättande texters uppbyggnad. Uppgiften utgick från skolans systematiska kvalitetsarbete, där behovet av att stärka elevernas skrivande hade identifierats. Genom observationer och intervjuer analyserade jag samspelet mellan lärarens didaktiska val, elevernas interaktion och textens struktur.

I detta arbete fick jag syn på hur små didaktiska val påverkar elevernas delaktighet och deras förståelse för hur en texttyp är uppbyggd. Studien tydliggjorde vikten av att läraren har ett tydligt lektionsmål och en genomtänkt struktur som stödjer detta mål. Det framkom också hur viktigt det är att läraren modellerar innehållet tillsammans med eleverna för att skapa verklig elevdelaktighet och för att kunna följa elevernas respons i stunden.

Lärar- och undervisningsskicklighet i förändring

Efter den praktiska observationen i kursmodul 1 var det dags för modul 2 där jag formulerade min egen undervisningsfilosofi och relaterade den till forskning om lärar- och undervisningsskicklighet. Arbetet innebar att jag behövde tydliggöra mina grundläggande antaganden om lärande, undervisning och elevdelaktighet för att därefter sätta dem i relation till forskning om vad som kännetecknar effektiv undervisning.

Kursen tydliggjorde att lärar- och undervisningsskicklighet aldrig är statiska begrepp. De förändras i takt med skolan, samhället och de elever som finns i klassrummet. Det som var god undervisning för några år sedan kan se helt annorlunda ut i dag, och det som fungerar i en klass behöver inte fungera i en annan. För mig blev det tydligt att en central del av lärarskickligheten är förmågan att anpassa, ompröva och utveckla sin undervisning utifrån de förutsättningar som råder här och nu.

Ett undervisningsutvecklande projekt med tydlig effekt

I modul 3 genomförde jag, tillsammans med tre andra VAK-studenter, en riktad läsintervention med syfte att stärka elevers avkodningsförmåga. Totalt deltog 16 elever i årskurs 2, fördelade på fyra grupper från olika skolor. Varje grupp använde material eller arbetssätt baserat på phonics (ljudningsmetoden), i klassrumssituation eller en till en med lärare/speciallärare. Eleverna fick tolv korta och intensiva träningspass med fokus på ljudning, sammanfogning, modellering och omedelbar återkoppling.

Resultaten visade att samtliga elever förbättrade sina resultat. De elever som hade störst utmaningar vid start gjorde de största framstegen, medan elever nära åldersadekvat nivå utvecklade sitt läsflyt. Analysen visade att det var principerna bakom undervisningen som gjorde skillnad: explicit undervisning, upprepad läsning och frekvent träning. Det var slående hur mycket progression som kan ske på kort tid när undervisningen är strukturerad, explicit och frekvent.

Att ompröva sin praktik – en väg till utveckling

För mig innebar VAK att jag behövde reflektera över min praktik, pröva nytt och våga ompröva. Det kan kännas utmanande att granska sin egen undervisning, men just den processen är en förutsättning för utveckling. Kursen gav mig verktyg som hjälpte mig att urskilja kritiska aspekter i undervisningen och förstå de undervisningsutmaningar som uppstår.

Att läsa VAK krävde en öppen och nyfiken inställning. Samtidigt behövdes en självkritisk hållning utan att bli självdömande, kursen handlade om utveckling, inte perfektion. Reflektionerna och samtalen om lärar- och undervisningsskicklighet blev snabbt en naturlig del av arbetet, och teorierna fungerade som stöd för att se min egen praktik med nya ögon.

Mina fördjupade kunskaper har kommit till användning i skolans utvecklingsarbete. Arbetslagen har arbetat med att identifiera konkreta undervisningsutmaningar kopplade till skrivning och synliggöra kritiska aspekter som påverkar elevernas möjligheter att utvecklas. Det har lett till gemensamma analyser och kollegiala samtal. På sikt kommer ett sådant arbete stärka vår förmåga att göra fler medvetna didaktiska val, val som gynnar alla elever.

I skolans utvecklingsarbete är specialpedagogiken i hög grad närvarande. Samspelet mellan elev, undervisning och lärmiljö diskuteras ofta i kollegiet. Genom att reflektera kring vad som händer i klassrummet, hur undervisningen är utformad och vilka förutsättningar eleverna ges, har vi gjort specialpedagogiska perspektiv till en naturlig del av skolans gemensamma utveckling.

Det känns bra att mina nya kunskaper inte bara har stärkt mig i min roll som lärare och specialpedagog, utan också har bidragit mer till hur vi tillsammans utvecklar vårt arbete på skolan.

Att vara både kritisk och stolt

En av kursens styrkor är att den ger utrymme att som lärare vara både kritisk och stolt. Genom arbetet fick jag syn på det som behöver utvecklas, men också på allt det som redan fungerar väl. På så sätt skapas en professionell lärprocess där utveckling och bekräftelse går hand i hand.

För mig blev kursen en påminnelse om att utveckling inte sker vid sidan av undervisningen, utan mitt i den. När jag får syn på både styrkor och utmaningar i min praktik, och faktiskt använder den insikten, blir yrket levande. Det är just i den balansen jag hittar drivkraften att fortsätta växa som lärare och specialpedagog.

Artikel om kvalitet i undervisningen

Kvalitet i undervisningen - Härryda kommun Länk till annan webbplats.