Från frånvaro till närvaro – vad forskningen visar och vad vi kan göra

I en tidigare artikel beskrev jag vägen in i den praktiknära forskning som bedrivits kring problematisk skolfrånvaro och vad resultaten visar om undervisningens betydelse. I denna uppföljande artikel fördjupas perspektivet med fokus på hur skolor, utifrån forskningen, kan förstå, förebygga och möta problematisk skolfrånvaro i praktiken. Närvaro är inte en sidofråga, utan en grundförutsättning för likvärdig utbildning och en central del i arbetet mot målbilden om Sveriges bästa skola.

Hur vanligt är det – och vad menar vi med problematisk skolfrånvaro?

I samband med skolstarten har SVT uppmärksammat den ökande skolfrånvaron i Sverige. Antalet elever som är borta mer än hälften av sin skoltid har ökat under två läsår i rad och uppgår nu till nästan 19 000 elever, enligt uppgifter från vårterminen 2025. Med problematisk skolfrånvaro avses återkommande eller långvarig frånvaro som riskerar att leda till kunskapsluckor, social isolering och psykisk ohälsa. För många elever innebär detta att avståndet till skolan successivt ökar – både pedagogiskt och socialt. Ökningen av skolfrånvaro har flera samverkande orsaker. Dels har dokumentation och uppföljning förbättrats, vilket gör att frånvaro synliggörs tydligare idag. Samtidigt finns en reell ökning, där fler elever upplever svårigheter med att ta sig till skolan. En central faktor är psykisk ohälsa, såsom ångest, stress och nedstämdhet. Barn och unga möter i dag ett samhälle med höga prestationskrav, både i skolan och i sociala sammanhang. Sociala medier bidrar till ständiga jämförelser och kan förstärka känslan av att inte räcka till. För vissa elever blir skolan till slut övermäktig.

Det närvarofrämjande arbetet förutsätter också att skolan agerar tidigt och samordnat. När stödinsatser dröjer, eller när samverkan mellan undervisning, elevhälsa och vårdnadshavare brister, finns en hög risk att frånvaron snabbt blir problematisk. I mötet med barn, unga och familjer återkommer berättelsen om den avgörande punkten "Droppen som fick bägaren att rinna över" dvs. när kraven kändes övermäktiga och eleven inte längre förmådde att vara kvar i skolan. När en elev väl stannar hemma leder frånvaron i sig till ökade kunskapsluckor, minskat socialt sammanhang och stärkt undvikandebeteende. Detta skapar en negativ spiral där varje dag borta gör steget tillbaka större.

Har vår syn på skolnärvaro förändrats?

För tjugo år sedan talade vi om korridorsvandrare, skolvägrare och skolkare. Många elever var fysiskt närvarande, men ändå inte delaktiga i lärandet. Idag ser samhället annorlunda ut. Elever kan ha ett socialt sammanhang helt utanför skolan via digitala plattformar, samtidigt som kraven på prestation och framtida utbildning är höga. Många elever går med en känsla av att "utan utbildning ingen framtid", vilket skapar en press som vissa elever inte förmår bära. Närvaroforskning, både nationellt och internationellt, visar också att pandemin haft stora effekter på skolfrånvaron. Det handlar om ökade kunskapsluckor, försämrad koncentrationsförmåga, svårigheter i socialt samspel, trösklar att ta sig tillbaka till skolan. För många elever blev distansen till skolan normaliserad och svår att bryta. Sociala medier påverkar skolnärvaro på flera sätt. Jämförelser med andra kan förstärka känslor av otillräcklighet, stress och oro. Samtidigt kan digitala sammanhang fungera som en social livlina för elever som inte orkar gå till skolan. Vid problematisk skolfrånvaro kan detta bli dubbelbottnat: det sociala sammanhanget lindrar ensamhet, men kan också befästa isoleringen från skolan.

Nationellt frånvaroregister – ett viktigt steg framåt

Från och med juli 2026 finns ett förslag om att införa ett nationellt frånvaroregister. Ett sådant register innebär att skolfrånvaro kan följas mer systematiskt och likvärdigt över tid och mellan huvudmän. Detta ett betydelsefullt steg för skola och utbildning. Ett nationellt register kan:

ge bättre och mer jämförbara data om omfattning och mönster i skolfrånvaro,
möjliggöra tidigare identifiering av riskfaktorer,
stärka kunskapen om vilka insatser som faktiskt gör skillnad över tid,
bidra till att närvarofrämjande arbete vilar på ett tydligare evidensunderlag.

Samtidigt ställer ett nationellt frånvaroregister krav på professionell tolkning. Data i sig löser inte problematisk skolfrånvaro, men kan bli ett kraftfullt verktyg när den kombineras med pedagogisk, specialpedagogisk och elevhälsokompetens.

Insatser vid problematisk skolfrånvaro

En central slutsats i mitt praktiknära forskningsarbete är att barnets eller den ungas röst behöver vara utgångspunkt för planeringen av insatser, även om det är svårt för eleven att sätta ord på vad som faktiskt är svårt. Att inte kunna formulera sina behov är i sig ofta en del av problematiken. Närvarofrämjande arbete behöver därför handla om att visa vägen framåt tillsammans med eleven:

Hur kan eleven få hjälp att förstå och bearbeta det som missats?
Hur kan återgången till undervisningen utformas på ett nåbart och hållbart sätt?
Hur kan planen förankras så att eleven känner delaktighet och tilltro till den?

Detta kräver lyhördhet, inte bara för professionella bedömningar, utan också för elevens och vårdnadshavarnas perspektiv. Samtidigt behöver skolan arbeta aktivt med att normalisera olikheter och skapa lärmiljöer som är tillgängliga för alla elever. En skola som främjar närvaro är en skola där det är självklart att exempelvis få gå undan en stund, ta en paus eller röra på sig när behovet finns. Detta betyder inte att alla elever ska göra samma sak, utan att skolan erbjuder flexibilitet utifrån olika behov. Skolan behöver upplevas som en trygg och meningsfull plats, ett sammanhang där eleven känner sig välkommen, sedd och saknad när den inte är där.

Rörelse, fritid och hälsofrämjande insatser

När en elev isolerar sig från skola, vänner och familj minskar ofta även fysisk aktivitet. Därför är det viktigt att uppmuntra:

rörelse
utevistelse
fortsatt deltagande i fritidsintressen

Forskning visar att hälsofrämjande insatser, även när de används i begränsad omfattning, kan påverka skolnärvaron positivt i takt med att elevens mående förbättras. Studier visar exempelvis att fortsatt vistelse i stall och med hästar, om ett sådant intresse finns, kan främja elevens välmående även under perioder då eleven inte går till skolan. Det finns också djurunderstödda insatser där aktiviteter i stallet integreras med en skolåtergång efter problematisk skolfrånvaro. När eleven umgås med hästen i stallet stimuleras både motivation och välbefinnande, samtidigt som förmågor som självkänsla, självinsikt, samarbetsförmåga och utveckling av sunda relationer kan stärkas.

Framgångsfaktorer vid problematisk skolfrånvaro

Meningsfull undervisning – koppla innehållet till elevens intresse och sammanhang för att öka engagemanget.
Tydlig struktur och återkoppling – en konkret skolplan förankrad hos eleven stärker motivation och självkänsla.
Lyssna på eleven – låt elevens perspektiv forma planen för skolåtergång och stödinsatser.
Tidigt och samordnat stöd – involvera berörda lärare, elevhälsa och vårdnadshavare för att förebygga ökande frånvaro.
Rörelse och fritidsaktiviteter – fysisk aktivitet och deltagande i intressen stödjer både välmående och skolnärvaro.
Motiverande hälsoinsatser – exempelvis djurunderstödda aktiviteter som stärker självkänsla, social förmåga och motivation.

Frågor för reflektion

Hur tar vi i praktiken tillvara elevens röst när vi planerar insatser vid problematisk skolfrånvaro, särskilt när eleven har svårt att uttrycka sig?
På vilka sätt kan vår undervisning och våra lärmiljöer bli mer tillgängliga och flexibla, så att olikheter normaliseras och fler elever upplever skolan som trygg och meningsfull?
Hur säkerställer vi att skolans arbete med närvaro präglas av samverkan mellan elev, vårdnadshavare, undervisande lärare och elevhälsa?