-
Startsida
-
Miljö
-
Miljö- och hälsoskyddsfrågor
- Mobilmaster
Mobilmaster
Varför sätts det upp master?
- De flesta masterna sätts upp i samband med att tredje generationens mobiltelesystem, 3 G eller UMTS, håller på att byggas ut i Sverige. I masterna sätts antenner som sänder och tar emot radiovågor. I en och samma mast kan det sitta olika antenner, med olika användningsområden.
- Master byggs när det inte finns något annat lämpligt att fästa antennerna på, som högre byggnader, skorstenar eller vattentorn.
- I vår kommun har även några master byggts för annan radioöverföring. Till exempel har Banverket satt upp master längs järnvägen som ett led i utbyggnaden av ett nytt tågradiosystem.
Vem ansöker om att sätta upp master?
- De flesta ansökningarna om bygglov för master har lämnats in av de fyra företagen (operatörerna) som fått licenser för de nya 3 G-näten. Dessa bolag är Orange, Hi3G, Vodafone och Svenska UMTS-Nät AB(Telia och Tele2). I december 2002 meddelade Orange att de ska dra sig ur den svenska marknaden. Därför är det osäkert om vad som kommer att hända med Orange:s utbyggnadsplaner idag (februari -03). Svenska UMTS-Nät har inte sökt så många bygglov för nya master i Härryda kommun eftersom de i många fall kan utnyttja sina master som används för nuvarande GSM-nät.
Till vilken instans ställs ansökan?
- Ansökan görs till miljö- och bygglovsnämnden i Härryda kommun som prövar om bygglov kan beviljas för masten. Det är alltså själva masten eller tornet som prövas i bygglovet, inte de antenner som sedan skruvas upp i masten.
Vad händer med ansökan sedan?
- Ansökan prövas mot plan- och bygglagen. Det sker också en bedömning av påverkan på natur- och kulturvärden och på riksintressen.
Alla ansökningar annonseras på kommunens hemsida, under Info-vinjetten i Härryda Posten och under kungörelser i Göteborgs-Posten.
Vilka bestämmelser gäller för placeringen av masten? Vad är till exempel minimiavståndet till närmaste hus och vem har bestämt dessa?
- Miljö- och bygglovsnämnden har tagit fram riktlinjer för prövning av master och torn. Riktlinjerna har fastställts i kommunfullmäktige § 124 /2002. Utanför detaljplanelagda områden sker även samråd med länsstyrelsen angående påverkan på naturvärden och fornlämningar.
- Avståndet mellan master eller torn och allmän väg, bostadsbebyggelse, skolor, förskolor ska enligt riktlinjerna vara minst lika med masthöjden. I stadsmiljö sätts själva antennen normalt på befintliga byggnader, oftast på hustaken.
Varför placeras master i närheten av där folk bor? Kan de inte placeras till exempel i skogsområden eller vid de stora vägarna?
- Master byggs där det inte finns något annat lämpligt att fästa antennerna på. Själva antennerna, det vill säga de som sänder ut radiovågorna, placeras så att i princip alla platser där människor bor eller vistas ska få täckning.
- Hur stort område som en basstation med antenn kan täcka beror bland annat på terrängen och på hur många som använder just den antennen (trafikvolymen). Platser där många människor använder telefonen, exempelvis i stadskärnor, har därför tätt mellan basstationerna. Antennerna sitter mycket tätare där än i glesbygd.
Varför är masterna så höga, 30-60 meter är inget ovanligt?
- För att få bra täckning med färre antal antenner behövs ibland högre master. Ett alternativ skulle kunna vara att sätta upp fler antenner på lägre höjd och ändå få lika bra täckning. Säkert är det så att operatörerna räknar ut vad som blir billigast från fall till fall, en högre mast eller fler antenner på olika ställen.
Avger alla master lika mycket eller lika lite strålning?
- Strålningen varierar bland annat beroende på riktning och avstånd. På platser som allmänheten vistas är exponeringen från basstationer vanligtvis mer än 100 till 1 000 gånger lägre än gränsvärdena.
- Radiovågorna sänds ut av en antenn ungefär som ljuset från en strålkastare. Radiovågornas styrka på marken nära en mast är låg eftersom antennen är riktad ut från masten.
Hur farlig bedömer ni på miljö- och hälsoskyddskontoret att strålningen är från masterna och minskar den ju längre ifrån masten man är?
- Vi följer Strålskyddsinstitutets (SSI) bedömning om att basstationer för mobiltelefoni inte innebär någon risk ur strålskyddssynpunkt. Skulle det finnas risker som idag är okända med basstationer för mobiltelefoni förefaller dessa risker vara mycket små jämfört med andra risker vi lever med, till exempel UV-strålning, bilavgaser, radon och dålig inomhusmiljö. Utgångspunkten är att strålnivån redan någon meter ifrån antennen är så låg att riktvärdena underskrids.
Hur många master finns idag uppsatta i Härryda kommun?
- I Härryda kommun fanns i januari 2003 ungefär 35 stycken stora master eller torn.
Hur många sattes upp förra året och hur många beräknar ni sätta upp under året?
- Under 2002 sattes 13 master upp och under året beräknas 10 master sättas upp.
Hur kan man som kommuninvånare påverka placeringen av master?
Genom att yttra sig över ansökningarna. Strålning från antenner ingår inte i bygglov.
Kan man överklaga ett beslut om mastbygge?
- Ja, miljö- och bygglovsnämndens beslut om bygglov kan överklagas. Först prövar länsstyrelsen överklagandet. Om även länsstyrelsens beslut överklagas sker en prövning i kammarrätten. Efter kammarrätten kan regeringen, miljödepartementet, pröva frågan.
- I Härryda kommun finns ett överklagande som gått till regeringen. Det gällde då en radiomast utanför Hindås som Banverket vill sätta upp.
- I andra kommuner har mobilmaster även prövats i regeringsrätten i en rättsprövning. I Regeringsbeslutet gällande masten utanför Hindås hänvisas till tidigare ärende som också behandlats i regeringsrätten (RÅ 1999 not 217) jämför nedan, "Rättsfall".
Vem lutar Härryda kommun sig mot när det gäller fakta om strålningen från masterna?
- I första hand Statens strålskyddsinstitut (SSI) som är en central myndighet med ansvar för att de skadliga effekterna av strålning på människor och miljö i Sverige ska vara så små som möjligt. Även socialstyrelsen är en central myndighet med bland annat ansvar för hälsoskyddsfrågor enligt miljöbalken. Dessutom finns material från Boverket, Post och telestyrelsen. Elsäkerhetsverket, Arbetsmiljöverket. Broschyren "Strålning från mobiltelesystem" har getts ut av dessa sex myndigheter tillsammans.
Strålsäkerhetsmyndigheten
RÄTTSFALL (RÅ 1999 not 217)
I Härryda kommun och i många andra kommuner har bygglov för master överklagats av boende intill masterna som varit oroliga för strålningen. I överklagande till regeringen har yttrande inhämtats från strålskyddsinstitutet (SSI) och socialstyrelsen.
SSI anförde bland annat:
SSI har beräknat exponeringen för radiofrekventa fält i frekvensområdet 50 - 900MHz på bland annat tre fastigheter i Hovsta. Beräkningarna visar att den planerade radiomasten för mobiltelefoni på Hovsta 15:1 ger upphov till ett tillskott på en procent för de radiofrekventa elektromagnetiska fälten. De framräknade nivåerna ligger långt under de värden som rekommenderas enligt svensk standard.
Trots mångårig forskning finns inga välunderbyggda, vetenskapliga resultat som ger stöd för antagandet att radiofrekvent strålning av de ovannämnda nivåerna skulle ge upphov till några omedelbara eller långsiktiga olägenheter eller skador.
Enligt Internationella kommissionen för icke-joniserande strålning (ICNIRP) finns det för närvarande inget underlag för att fastställa gränsvärden för långsiktiga hälsoeffekter av exponering för svaga, radiofrekventa elektromagnetiska fält. ICNIRP konstaterar också att gränsvärden inte kan fastställas på grundval av enstaka undersökningar, utan måste baseras på en samlad bild av den vetenskapliga forskningen som uppfyller WHO:s kvalitetskriterier. SSI delar den bedömningen.
Socialstyrelsen har anfört följande:
Termiska effekter av radiovågor (högfrekventa elektriska och magnetiska fält) är väl kända och det har utarbetats gränsvärden för att sådana effekter inte skall förekomma i samhället. Det är mycket osannolikt att sådana effekter kan förekomma vid mobilbasstationer.
Vad gäller övriga effekter har sådana diskuterats, bland annat olika former av symptom och cancer. Det finns idag inga belägg för att sådana effekter kan uppstå till följd av radiofrekventa elektriska och magnetiska fält från mobilbasstationer.
Människors oro för att elektriska och magnetiska fält skulle kunna orsaka cancer utgör ibland grund för lokala politiska beslut om åtgärder. En sådan oro bör dock inte ensam ligga grund för generella åtgärder i form av gränsvärden eller annat.
Det är social-styrelsens uppfattning att det utifrån dagens kunskapsläge inte finns skäl att anta att etablering av mobiltelefonmaster kan orsaka olägenhet för människors hälsa. Kunskapsläget är sådant att det saknas underlag för att enligt lag kräva åtgärder, till exempel flyttning av en mobilbasstation.
Lokalt kan det uppkomma situationer där en orolig befolkning eller närboende som upplever att de är elöverkänsliga ställer krav på beslutsfattarna att de bör avstå från att ge tillstånd till etablering av mobilbasstationer. Som ett led i den lokala kommunikationen mellan operatören, lokala myndigheter och närboende anser socialstyrelsen att mobilbasstationernas tillskott till exponeringen för radiovågor bör redovisas. Operatören bör sträva efter att hålla exponeringen så låg som möjligt. SSI:s yttrande till regeringen visar att exponeringen från masten på Hovsta 15:1 kommer att bli låg.
Sammantaget anser socialstyrelsen att det inte finns vare sig medicinska eller andra skäl som talar för att ansökan om bygglov för radiomast för mobiltelefoni skulle avslås.
Artikeln publicerad i INFO februari 2003
Kontakt
Relaterad information
besöksadress: Råda torg, e-post: kommun@harryda.se, organisationsnummer 212 000 1264.