Linnea i målarens trädgård

När vi hade tittat på både trädgården och huset hade vi ändå det bästa kvar: näckrosdammen. För att komma dit fick vi gå längst ner i trädgården och genom en liten tunnel under stora landsvägen.
– Japanska bron, Blomkvist!
När vi äntligen stod på bron kändes det så märkvärdigt att jag fick tårar i ögonen. (Det fick Blomkvist med, det såg jag nog.)
– Vad var det jag sa, sa Blomkvist. Det gick att ordna.
– Ja, för NU står vi här, sa jag. Det blir aldrig lika mycket NU som just nu.
– Om man inte åker hit ner någon mer gång förstås, sa Blomkvist.
Nedanför oss växte alla näckrosorna, röda, skära, vita. På själva bron klättrade en växt som heter blåregn. Jag tog ett blad och pressade.